Fika

Idag gick jag (och kian) ner till stan för en fika med våra fina vänner. Linda och Leon, Nathalie, Nelly och Junia. Jätte mysigt hade vi :) Är så himla kär i dessa barn.. Såååå goa! Får inte nog av dom. Sen är det alltid trevligt att umgås med bästa väninnorna 😘 
Kvällen blir/är lugn. Blir nog sängen ganska tidigt ikväll. Helt sluuut. Trots att vi sov till kvart i elva. Men med en lite jobbigare natt så spelar det liksom ingen roll.
Kian fick precis morotspure och åt upp allting! Och ville dessutom ha mer. Varje gång skeden kom nära så gapade han. Sötisen! Kan inte förstå att han snart är 5 månader.. Vart försvann dom månaderna? Bästa månaderna nånsin dock :)
Imorgon ska vi till mammagruppen kl ett. Sen blir det säkert nån vända på stan. 
 
Saknar min fina mage! Det var så underbart att vara gravid!! (Bortsett från vissa gravidsymton) 
 
Allmänt, Gravid | | Kommentera

A mother is a tiger whos earned her stripes <3

 
Allmänt, Gravid | | Kommentera

Gravid/Förlossningsberättelse

Nu tänkte jag skriva en gravid/förlossningsberättelse. Tänkte börja med graviditeten. Ni som snart ska föda och är känsliga, eller bara känsliga över huvudtaget, behöver inte läsa :)

I slutet på April 2014 fick vi reda på att vi skulle bli 3, underbart. Det var en kväll som jag kände att mina bröst ömmade och funderade på när jag sist hade min mens.. kom på att det var ungefär 4-5 veckor sedan. Blev då fundersam direkt och vi åkte och köpte ett test på Ica maxi kl.21.30 på kvällen. Vi gjorde det första testet och det visade positivt. VAAAA skrek vi med världens smile på läpparna. Men vi vågade inte tro på testet. Som tur var, var det var två test i paketet och vi bestämde oss självklart för att göra det andra testet också. Även där visade det positivt. Men vi vågade fortfarande inte bli glada, haha. Vi åkte tillbaka till Ica maxi samma kväll. På vägen dit gick tankarna runt runt runt. - VA, va sjukt. Vi ska bli föräldrar. Är det sant? Nej jag vet inte. Är dagen verkligen här? Väl på Ica maxis apotek kollade kassörskan fundersamt på oss.. - Va inte ni nyss här? Vi ba Jo.. men vi vågar inte lita på testet. De visade positivt men tänk om de inte stämmer. Vi vill köpa ett till. Hon sa- Jo men det gör det. Om det visar positivt så är det det, för då har man vissa hormoner som inte finns om man inte är gravid. Visar det däremot negativt kan man ändå vara gravid, bara att hormonerna inte utsöndrats ännu. SÅ vi fick det bekräftat. Vi skulle ha barn! :) Fick reda på detta när jag var väldigt tidigt gången, vecka 5. Så väntan till ultraljudet (v.18) var lååååång.

När vi var hos BVC första gången så var de som en rutinkoll, frågade vad vi jobbar med och vad vi har för livstil osv osv. MEN det absolut bästa med första besöket var att vi fick ett preliminärt datum när bebisen skulle vara här, den 11 januari 2015. OJOJOJ vad vi längtade!

Vi bestämde oss i somras för att åka på en sista resa innan bebis är här. Det fick bli Kreta. Där spelade jag volleyboll, i hettan, och i princip svimmade. Jag har en tendens att svimma i värmen och graviditeten gjorde det inte bättre. MEN man får skylla sig själv om man inte dricker tillräckligt när man spelar volleyboll i hettan. Eller hur?  När vi kom hem var det dax för ultraljud och vi var så exalterade, nu skulle vi få se vårt barn för första gången!

När vi väl gjorde ultraljudet var det absolut viktigaste att vårt barn var friskt. När vi fick se att allt var bra så släpptes en stor sten från våra axlar. Han mådde bra! <3 Min sambo fällde en liten tår.. vi skulle bli föräldrar. När vi fick se VÅR bebis så blev det lite mer verkligt, men fortfarande overkligt. Vi tog även reda på könet, vi kunde bara inte hålla oss. Vi ville veta vad det var för en liten i magen. Istället för att säga hen eller den, så kunde vi säga han. Och även börja fundera på namn, planera barnrummet, köpa kläder.. ja ni förstår. Sen fick vi ett nytt datum på beräknad förlossning, 9 januari 2015. (hoppas det inte blir december 2014, tänkte vi!) Inte för att det spelar större roll, men får man välja så är man väl hellre född tidigt på året än sent på året, right? :)

Jag tyckte väldigt mycket om att vara gravid. Läs VÄLDIGT. Det är en känsla man inte kan beskriva, måste upplevas. Att veta att du och ett annat liv är ett..sjukt. Känna liv i magen.. det gjorde jag runt v.20, min sambo kunde känna honom i v.22. Jag kommer ihåg när han kände första sparken.. vi tittade på varandra med en speciell blick och log. HAN ÄR VERKLIGEN DÄR I.. vår lillkille. Det kändes helt obeskrivligt underbart att få dela den här stunden med honom, min sambo.

Att vara gravid är väldigt påfrestande för kroppen. Man är tyngre, bökigare och man är ständigt överhettad. Jag jobbar som frisör och jag lovar er, det blev svettigt. Fönar, plattänger och en chef som vill ha 30grader i salongen (hahah) + en graviditet på det. Som tur var var jag inte höggravid under sommaren, då hade jag nog gått under. Mina fingrar domnade av lite till och från.. man hade inte samma grepp om saker och ting.. vilket gjorde att jag tappade mina frisörverktyg några gånger per dag.. haha. Och då ska jag tillägga att jag redan är en klumpig person. 

Magen växte och växte (som tur var) och jag blev tyngre och bökigare för varje dag som gick. Att stå upp större delen av dagen var påfrestande. Magen började även bli i vägen för mina kunder. En och en annan kund fick magen på axeln eller ryggen, haha. Nu började jag även känna mig väldigt yrslig och svimfärdig. Jag var tvungen att gå ifrån mina kunder kanske 6-7 gånger under min graviditet.. jag gick och satte mig och tog ett glas vatten med socker i. Ibland var jag till och med tvungen att lägga mig på golvet i köket för att få luft. Dom gångerna fick min chef ta över mina kunder..så snäll. Som tur är har jag världens snällaste kunder också, så det har aldrig vart nå problem.
 
En gång under graviditeten, runt vecka 30, så började jag få rejäla sammandragninar. Som gjorde ONT. Det var på jobbet och som tur var hade jag precis blivit klar med min kund. Åkte direkt upp till förlossningen. Snälla snälla snälla bebis, kom INTE nu. Oron blev värre och värre. Jag hade läst en tjejs blogg vars barn kom för tidigt och var extremt orolig över det redan innan. Men vi hade sån tur, det var falskt alarm. Jag hade stressat till jobbet på morgonen vilket hade resulterat i sammandragningar. Så ett råd till alla gravida, vad ni än gör, stressa inte!
 
Min syster Nathanelle fixade min babyshower. + mina bästa vänner Nathalie och Linda. Dom gjorde det så bra och det var jätte mysigt. Mitt och min sambos förhållande sattes på prov då vi fick svara på samma frågor och se om vi svarade likadant. Jättekul! haha :') Vi kände varandra så bra som jag trodde att vi gjorde! Babyshowern var lyckad och trots babyshowern så kunde jag fortfarande inte förstå att vi har en bebis om bara nån månad. SÅ efterlängtad.

Jag kommer ihåg att det var många BVC besök. Vi hade 3 olika barnmorsskor under graviditeten.. men det kändes alltid lika bra att gå dit. Vi fick ju höra bebis hjärta slå. Alltid skönt att höra att han lever och mår bra. Varje gång man var hos BVC så mäter man något som kallas Symfysen, vilket är själva "boet" för barnet. Det mäter man från vaginans hals och upp mot magen. Man mäter den för att se så att fostret (boet) växer som det ska. De kan bara räkna på ett ungefär men skulle något vara oklart så kollas det upp. Den här mätningen kommer jag ihåg att jag tyckte att den gjorde lite ont.. de trycker ganska hårt med händerna. Men ingenting mot smärtan som kommer längre fram dock. Ni förstår nog var jag pratar om. Haha.

När man (jag) är gravid är man ständigt kissnödig, man får bristningar, man är extremt yslig och kan spy (vilket jag bara gjorde en gång,  v.12), man är överhettad, man läcker bröstmjölk, man blir anfådd för ingenting, fingrarna kan svullna och domna bort, det är obehagligt hur du än ligger (om man är i tredje trimestern), det är jobbigt att ens få på sig strumporna, jag var förstoppad (troligtvis för att jag åt niferex, som man för övrigt äter pga blodbrist), man får svullnad i fötter och ben (och kan inte ha några av dina tidigare skor), tröttheten ska vi inte ens tala om. Humörsvängningar får de flesta men jag skulle säga att de var mer eller mindre oförändrade.. Jag var snarare glad konstant (i tredje trimestern). Min sambo påpekade det till och med.. han sa även att jag fått ett graviditets-skratt. HAHA. Vilket jag ijuförsig fick, som nu försvunnit. Haha, så underligt. ALLA dessa symptom är iallafall vanliga och ingenting att oroa sig över. Sen får man inte glömma att alla graviditeter, foster/bebisar och mammor är individuella/personliga och ingen är exakt den andre lik.
 
Jag älskade att vara gravid och skulle göra om det alla dagar i veckan. Saknar min kula. Men som tur är ligger min kula nu brevid mig<3 Vill ge största tacket till min sambo som fanns där för mig under hela min graviditet. Han är min andra halva! 
 
Så som vi längtade efter honom.. så mycket har jag aldrig längtat efter något i hela mitt liv.
 
Fortsättning följer.. 
 
Sista bilden är dagen före värkarna började
 
 
Allmänt, Förlossningsberättelse, Gravid, Kian | | En kommentar
Upp